Social Media Links:

Síguenos:

Cancuún México 29 de noviembre - 10 de diciembre 
Choose your prefered language: Español | English

Extreme storms paralyze the world (Sweden)

Världens extrema väder

Sweden
Svenska Dagbladet
05/09/2010
Mikaela Åkerman

Skyfall i Pakistan. Värmebölja över Europa. Köldvåg i Peru. Små temperaturskillnader mellan polerna och ekvatorn förra hösten har fått årets väder att anta extrema former. Och risken är stor att vi i framtiden måste vänja oss vid mer extrema väderleksförhållanden ”Alla talar om vädret, men ingen gör någonting åt det.” Den amerikanske novellisten Charles Dudley Warner (1829–1900) skulle varit med i sommar. På fiket, i tidningar och i skuggan under parasollet talade vi om vädret som runt om i världen antog sina mest extrema proportioner.

Juni, var enligt meteorologisk data, den varmaste månaden i världen sedan 1850 och i 17 länder slogs tidigare värmerekord. Samtidigt chockades andra delar av världen av köldknäppar. På östra Antarktis uppmättes en av de lägsta temperaturerna på drygt tio år, minus 83,9 grader. Och plus 14 grader i väst på den Antarktiska halvön var bara en grad från värmerekordet. Här i Sverige svettades vi i sommarstugor och köade för de sista fläktarna i den lokala elbutiken. Värmeböljan nådde sin kulmen den 11 juli, då många värmerekord slogs med temperaturer på – med svenska mått – hisnande 35 grader.

Under sommaren summerade 36 SMHI:s mätstationer rekordmånga dygn med minst 40 mm regn. 294 dygn vilket ska jämföras med normala 145 under juni–augusti.

Men enligt Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, hör årets polariserade klimat snarare till ovanligheterna än till det extrema.

– Ett bra mått är den tryckskillnad man mäter mellan Portugal och Island, så kallat NAO index, eftersom det finns mätdata 150 år bakåt i tiden. Är indexet litet har man det väder vi har haft nu, är det stort får vi milda och blöta vintrar. Årets index var ett av de mest negativa vi har haft historiskt men inte det lägsta – ovanligt men inte extremt alltså.

Förklaringen till världens skarpa väderkontraster ligger i det vågmönster som bildas när varm och kall luft roterar med jorden i ett försök att utjämna temperaturskillnader mellan höga och låga latituder. Fenomenet kallas Rossbyvågorna, namngivet efter en svensk-amerikansk meteorolog som var den första att lösa problemet matematiskt.

Mellan den kalla polarluften och den varma subtropiska bildas skarpa fronter som bland annat manifesterar sig i jetströmmar. Dessa följer Rossbyvågorna som finns i atmosfären. Men vågornas mönster är inte kontinuerligt som jetströmmen vid tropikerna, utan fungerar som en slags termostat. – På grund av dessa kan man endera hamna i en situation där klimatet är väldigt jämt fördelat över hela hemisfären, eller där man har väldigt mycket nord- och sydtransport. I det senare fallet får man lätt varm- och kallextremer.

Vilket väder man får beror på var man befinner sig geografiskt i förhållande till vågrörelsen. – Det som har hänt i år är att vi har hamnat i ett vädersystem där de här vågorna har väldigt kraftig amplitud. Hamnar man då i en gren av vågorna där man har luft som kommer norrifrån får man väldigt ostadigt och kallt väder. Om man istället hamnar mitt under ett högtryck, som man har gjort i Ryssland, får man ett väldigt torrt och varmt väder under en lång period.

Rossbyvågorna är ganska stabila. När de ändrar läge eller antal brukar det ske förhållandevis snabbt. Det är detta som vi brukar associera med ”omslag” i vädret.

– Men eftersom klimatmodeller säger att Arktis värms mycket mer än resten av globen finns det anledning att förvänta sig att vi kommer att se mer av den här ondulerade vågtypen i framtiden, fortsätter Michael Tjernström.

Varför vet man inte säkert, men en teori är att stigande temperaturer leder till minskade ismassor på Arktis framförallt under sommarhalvåret. En vit och reflekterande yta ersätts då med en mörk vattenyta, vilket innebär att mer solstrålning absorberas av haven för att sedan avges ut i atmosfären under höst och vinter.

Därmed minskar temperaturskillnaden mellan polerna och ekvatorn och leder till ett vindsystem som favoriserar nord- och sydvindar under följande säsonger.

Värst drabbad av årets naturkatastrofer är översvämningsdrabbade Pakistan med 160 miljoner invånare.

Monsunklimatet i östra och centrala Himalaya karakteriseras av stora skillnader mellan torrtid och monsuntid, där 80 procent av nederbörden faller under tre månader. På grund av de kraftiga svängningarna i jetströmmen föll i augusti emellertid mer än hälften av monsunregnet under en enda vecka.

Över staden Peshawar föll till exempel 274 millimeter på 24 timmar.

Konsekvenserna blev förödande. Officiella siffror vittnar – idag – om 1700 döda och att drygt 18 miljoner människor har drabbats av vattenmassorna. En månad efter skyfallen saknar fem miljoner fortfarande tak över huvudet. Ytterligare tiotusentals befaras dö av sjukdomar och undernäring.

Enligt FN är den humanitära krisen i landet större än effekterna av århundradets hittills tre största naturkatastrofer – tsunamin i Indiska oceanen (2004), jordbävningarna i Kashmir (2005) och på Haiti (2010) – tillsammans.

Katastrofens omfattning och misären i dess kölvatten har bidragit till att många frågat sig om klimatförändringarna innebär att skyfall av den här storleken blir vanligare i Pakistan i framtiden.

Enligt Michael Tjernström kan så mycket väl vara fallet.

– Alla våra klimatsimuleringar visar väldigt tydliga tecken vad gäller nederbörd. Det kommer bli mer ”action” i systemet, vilket betyder att vattnets cykel kommer att förstärkas eftersom varm luft kan hålla mer vattenånga än kall. Där det är mycket nederbörd där kommer det att bli mer nederbörd, och vice versa.

För Sveriges del innebär att vi kommer att få mer nederbörd. Detsamma gäller Pakistan.

– Men det behöver ju inte bli så här extremt varje år eller vart femte eller ens vart tionde. Det här handlar ju om den värsta katastrofen i Pakistan på kanske 100 år. Det skulle förvåna mig storligen om det nästa år skulle bli en ännu värre katastrof, rent statistiskt verkar det inte troligt, säger han.

En kontroversiell teori som framförts av professor Iqbal Khan – pakistansk glaciolog som skriver en bok med titeln ”Pakistans kommande naturkatastrofer” – är att den främsta bidragande orsaken till översvämningarna i Indusfloden är smältande glaciärer i Himalaya eftersom de spär på effekten av monsunregnen. Men Per Holmlund, glaciolog vid Stockholms universitet, håller inte med.

– Ismassorna har en lagrande effekt och fungerar som en damm som reglerar tillflödet av nederbörden och fördelar det jämnare över tiden. Smältande glaciärer ökar risken för översvämningar på lång sikt och har en ökande effekt ju närmre glaciärerna man är, men är svårt att koppla till en enskild händelse.

Mats Eriksson är vattenspecialist på ICIMOD, en internationell organisation som arbetar med att förbättra kunskapen om vad som händer med miljön i Himalayaregionen. Han anser att större fokus borde riktas på betydelsen av de årliga snöfallen, och berättar att sju års data för snötäckets utbredning i Nepal ger en svag indikation på att snötäcket där minskar.

– Ökande temperatur gör att det som brukar falla som snö faller som vatten, säger han. Enligt Michael Tjernström är detta något som påverkar även oss i Sverige.

– I framtiden kommer åtminstone de sydliga och sydnorrländska vattendragen att svara mer direkt på nederbörden, och inte ”vänta” på våren med sin snösmältning, vilket leder till översvämningsrisker under andra delar av året än vi är vana vid, påpekar han.

Relevanta översvämningsprognoser för Pakistans floder är något som efterlysts bland annat av Världsnaturfonden WWF. Enligt experter knutna till WWF i Pakistan finns det även ett behov att vetenskapligt utvärdera nyttan av dammar för Indus och dess bifloder, samt öka kapaciteten för ytterligare vattenlagring. De dammar som finns längst flodernas känsliga delar har tigare fått kritik för att ha byggts efter västerländsk modell och inte anpassats för mer extrema väderförhållanden. Även skogskövling har av en del experter, däribland WWF, ansetts bidra till översvämningarna genom att orsaka en ökad erosion och att dammar slammas igen. Men Mats Eriksson håller inte med.

– Nepal till exempel har mycket mer skog nu än för 50 år sedan. Koppling mellan skogsskövling och översvämningar i de här regionerna är en myt som inte stämmer, säger han och understryker att kraftiga regn i de här områdena inte är något nytt, utan förhållanden som befolkningen lärt sig leva med efter 1000-tals år och skapat mekanismer för. Problem uppstår när nedfallen ökar i intensitet och antal.

– Då blir det mer än man klarar av och de traditionella metoderna som man förlitat sig på kanske inte räcker ända fram, då måste man få bättre stöd från nationell nivå som gör att man är bättre förberedd nästa gång.

Befolkningsökningen gör dessutom samhället mer sårbart, menar han. Exempelvis tvingas man bygga högre upp på bergets sluttningar eller på lågt liggande områden för att ”de bästa platserna redan tagna”.

– Tyvärr tror jag vi kommer få se mer av den här typen av översvämningar, säger han och får medhåll av Michael Tjernström.

– Extremväder har alltid funnits och kommer alltid att inträffa. Det är inte klimatförändringarna som har orsakat just detta års katastrof. Det är slumpens skördar och vädrets inneboende kaos. Men det som kan förväntas av klimatförändringarna är att det blir vanligare med denna typ av extremer.

El contenido de las noticias que se presentan en esta sección es responsabilidad directa de las agencias emisoras de noticias y no necesariamente reflejan la posición del Gobierno de México en este u otros temas relacionados.

    

Page 'Breadcrumb' Navigation:

Site 'Main' Navigation: